Nr 15.

Jag är otroligt paranoid när jag är ensam.
Med otroligt så menar jag sinnesjukt paranoid. Jag får för mig väldigt ofta att det går någon bakom mig när jag ska hem, att det är någon i lägenheten och så vidare och så vidare. Jag är nästan jobbigt paranoid! Eller ja, i alla fall för mig själv. Man blir ju helt slut av att vara rädd så ofta. Sen som jag berättade i förra This is Me inlägget så tror jag ju på andliga saker, så det gör ju inte saken bättre.

Nr 14.

Jag tror på spöken och andar.
Jättelöjligt, I know! Men vad fan, jag kan inte rå för det. Det är en sån där grej man inte kan hjälpa. Jag känner att jag vill citera JJ här.

"Jag tror inte på spöken, men om de finns så tror jag att de är arga på mig för att jag inte tror på dem"

Nr 13.

Jag svarar inte i telefonen om det är dolt nummer.
Jag är säker på att jag inte den enda som inte gör det. Men jag borde verkligen lära mig göra det, för alla sjukhus och sånt har dolt nummer (av någon helt idiotisk anledning). Tänk om det händer något med mina nära och kära och sjukhuset försöker ringa mig, då kommer jag missa det för att jag skiter i att svara i telefonen. Nä jag får nog försöka ändra den vanan.