This is Me - Nr. 15

Nr 15.

Jag är otroligt paranoid när jag är ensam.

Med otroligt så menar jag sinnesjukt paranoid. Jag får för mig väldigt ofta att det går någon bakom mig när jag ska hem, att det är någon i lägenheten och så vidare och så vidare. Jag är nästan jobbigt paranoid! Eller ja, i alla fall för mig själv. Man blir ju helt slut av att vara rädd så ofta. Sen som jag berättade i förra This is Me inlägget så tror jag ju på andliga saker, så det gör ju inte saken bättre.


This is Me - Nr. 14

Nr 14.

Jag tror på spöken och andar.

Jättelöjligt, I know! Men vad fan, jag kan inte rå för det. Det är en sån där grej man inte kan hjälpa. Jag känner att jag vill citera JJ här.

"Jag tror inte på spöken, men om de finns så tror jag att de är arga på mig för att jag inte tror på dem"



This is Me - Nr. 13

Nr 13.

Jag svarar inte i telefonen om det är dolt nummer.

Jag är säker på att jag inte den enda som inte gör det. Men jag borde verkligen lära mig göra det, för alla sjukhus och sånt har dolt nummer (av någon helt idiotisk anledning). Tänk om det händer något med mina nära och kära och sjukhuset försöker ringa mig, då kommer jag missa det för att jag skiter i att svara i telefonen. Nä jag får nog försöka ändra den vanan.


This is Me - Nr. 12

Nr 12.

Mitt drömresemål är Moskva.

Det är många som tycker det är konstigt att detta är mitt drömresemål. De flesta skulle nog svara Maldiverna, Västindien och Kina. Men jag vill åka till Ryssland och speciellt Moskava. Jag vet inte riktigt vad det är som fascinerar mig så mycket med just Ryssland. Men jag tycker historien och arkitekturen är riktigt intressant. Men jag har bestämt mig för att jag inte ska åka dit förrän jag har lärt mig lite ryska. Så vi får se när det blir.





En rosa my little pony

Hej, jag vet att det var ett tag sen jag bloggade nu och jag hade gärna lagt upp lite bilder till er. Men av någon konstig anledning så har blogg.se valt att krångla så jag kan inte lägga upp bilder här. Dock finns det på Facebook så ni får gå in och kolla där tills det funkar på bloggen igen.

Idag var eller är det min namnsdag och mina underbara roomies överraskade mig med ett stort rosa gosedjur, en My little pony för att vara exakt. Plus att jag fick blommor och en glass av dem. En superbra namnsdag med andra ord. Jag har verkligen de bästa rumskamraterna man kan ha.

Slänger upp ett inlägg imorgon om allt spännande vi har fått göra hittills.


This is Me - Nr. 11

Nr 11.

Jag är en jävel på att komma ihåg bensinpriser
.
Jag tyckte att det kunde bli jävligt långtråkigt på bilresorna ner till Falkenberg varje helg. Så för något år sedan så började jag memorera bensinpriserna på stationerna vi åkte förbi. Lite random kanske, men för mig blev det lite av en sport att kolla om de hade gått upp eller ner varje gång vi åkte förbi. Och resorna blev faktiskt lite roligare när man hade något att göra! Haha.


This is Me - Nr. 10

Nr 10.

Jag kan måtten till ett A4 utantill.

När jag gick på gymnasiet fick vi lära oss att det var viktigt att vi kunde måtten till ett A4. Så det vara bara memorera. Och det vill inte försvinna. Det kanske låter helt onödigt att kunna, men tro mig jag har haft mer nytta av det än vad jag trodde.


Jag är framme!

Hejsan, jag vet att jag har varit lite dålig på att blogga senaste tiden. Men jag tycker dock att jag har en ganska bra anledning till det. Har ju varit på resande fot i stort sett hela tiden. Men jag fick lite tid över till att sätta mig här så jag tänkte bara uppdatera er lite i kort om vad som hänt sen sist och säga att jag lever. Befinner mig just nu i Nelson där jag kommer att spendera de kommande tre månaderna. Jag bor på ett hostel tillsammans med Pernilla och Bob. Och ja vi har tänkt att bo här hela tiden, och nej vi tycker inte att det kommer att bli jobbigt! Bob och jag kom till Nelson i söndags eftermiddag efter att ha varit på resande fot i över 48 timmar. Sen sist jag bloggade så har vi lämnat Vietnam, inte helt utan separationsångest, och varit både i Kuala Lumpur och Singapore. Ska jag vara ärlig så blev jag besviken på båda städerna faktiskt. Jag har alltid älskat KL men denna gången kände jag inte alls så, kanske var det för att vi inte bodde i Chinatown denna gången, jag vet faktiskt inte. Singapore var en ännu större besvikelse, eftersom jag har hört så många som älskar staden och tycker den är helt underbar. Jag fick aldrig riktigt den där Wow känslan när vi var där, kanske behöver man vara där en längre tid för att uppskatta staden?! Jag skulle i alla fall inte sätta upp den på min lista över ställen jag vill besöka igen. Efter Singapore satte vi oss på ett plan mot Auckland. Väl framme så regnade det och var ganska kallt och det vädret höll i sig tills i måndags. Från Auckland tog vi en buss ner till Wellington (ca 12 timmar) för att sen ta färjan över (ca 3 timmar). Vi hade otur och kom på en dag då vågorna var stora som fan och det dröjde inte många minuter innan folk började springa mot toaletterna för att spy. Vi valde att sova hela vägen för att slippa bli sjösjuka. Efter färjan fick vi ta en buss igen, denna gången bara 2 timmar så det var skönt. Ska försöka uppdatera oftare nu när jag är framme.

This is Me - Nr. 9

Nr 9.

Jag har ett hål i pannan efter vattenkoppor.

Ja, det är väl inte superintressant. När jag var liten så brukade jag alltid rita en rund ring i panna när jag skulle måla självporträtt.


This is Me - Nr. 8

Nr 8.

Jag har en passion för högklackade skor.
Kanske inte helt överraskande så älskar jag höga klackar. Och då menar jag höga. De ska helst vara över 10 cm höga för att jag ska införskaffa mig dem. Jag vet inte exakt hur många jag har, men om ni frågar min familj så har jag alldeles för många. Vilket inte alls är sant, jag tror inte på att man kan ha för många. Det börjar dock bli lite ont om plats för dem men jag får se till att skaffa ett boende sen så att de får bra med plats.


Denna bild tog jag för några år sedan, har betydligt mer nu!

Best New Years ever!

Ja vart ska man börja!? I går var en väldigt händelserik dag. Minst sagt.

På dagen var jag och Bob ute och shoppade lite och vi hittade ett parfym märke som vi inte hade hört talas om förut, flaskorna var jättesöta och vi hittade en som luktade sååå gott så nu är vi en parfym rikare.
JB var inte med för hon hade börjat må dåligt igen. När vi kom tillbaka till hotellet var vi oroliga att det var något allvarligt så vi satte oss i en taxi för att ta henne till sjukhuset. Det visade sig att hon hade en inflammation i magen så nu går hon på typ fem olika mediciner.

Så det kanske inte är så stor överraskning att hon valde att inte hänga med ut på kvällen. Det blev bara Bob och jag som satte oss i en taxi för att åka och möta de australienska killarna vi träffat kvällen innan. Tyvärr hittade de inte till klubben så efter att väntat ett tag så gick vi och åt middag.
Tjejen som jobbade på restaurangen var supertrevlig och vi bestämde att vi skulle gå med henne till "The Countdown" som var ett megastort nyårsfirande som Heineken höll i. Vi skulle mötas upp utanför restaurangen när hon slutat och under tiden gick vi till Apocalypse Now en nattklubb som låg precis intill. Vi fick två drinkbiljetter i dörren men vi behövde aldrig använda dom. Det var en kambodjan som bjöd oss på drinkar hela tiden när vi var där.

När det var dags att möta Vu (tjejen från restaurangen) gick vi ut och fick en chock över hur galen trafiken var. Vi tyckte den var galen när vi åkte dit när det var moppar och bilar överallt, vi krockade till och med med två moppar. Men det var inget om man jämför med hur den var senare på kvällen.
Som tur var så hade vi vår egna lilla guide (och då menar jag verkligen liten, hon var huvudet kortare än mig, haha) som hjälpte oss genom trafiken.

Det tog oss 20 minuter att gå två kvarter. Men väl framme så var det stört varmt. Alla svettades som grisar, till och med vietnameserna (självklart stod Bob där och var iskall och svettades inte en droppe, nu är jag 100% säker på att det är något fel på henne!)

Jag vet inte ens hur jag ska försöka beskriva hur mycket människor som var där. Men om jag skulle uppskatta antalet så var det väl runt 250 000. Det var direktsänt och det var tur att Vu var med oss för det var bara på vietnamesiska. Så där stod vi och skrek och klappade händerna tillsammans med alla andra och vi hade inte den blekaste vad vi hurrade åt förrän Vu översatte.

Sen satte den stora klockan igång att börja räkna ner. Och ba...hai...mot (3...2...1) så var det nytt år och festen var igång.

To be continued...


Hej mammi

Eftersom regeringen här i Vietnam har något emot Facebook så får jag ta och skriva här istället.
Yes vi befinner oss i Ho Chi Minh City för tillfället och det är sinnessjukt varmt. Jag och JB dör typ av värmeslag, medan Bob inte ens svettas. Vi börjar tro att det är något allvarligt fel på henne.

Idag var vi på en city tour och vi besökte massa intressanta ställen. Först hade vi tänkt göra en walking tour men det var tur att vi ändrade oss för annars hade vi nog avlidit (eller i alla fall JB och jag).

Vet inte när jag kan skypa för det är så stört dåligt internet här, får höra av mig när jag vet.


Dear Mr. Ramsey

Idag postade jag och JB ett brev till Gordon Ramsey för att klaga på vem som vann Masterchef. Här får ni ta del av brevet:

Dear mr. Ramsey
If I had a dick, I would drag it all over your face. Not just once but twice. I could even consider doing it a third time, just for fun.
I would like to use your hands as my toilet paper and feed you horse shit. You seem to like things that taste like something that came out of someone/somethings behind.

I would like to have you committed, because you look and act like a mental patient. Or maybe just a person with shit for brain!

Only a stupid person would make Jennifer Masterchef. I didn't even have to taste her food to know it tasted like shit. Just the look of Adriend's food gave me an orgasm!

Picking her is just another case of three guys thinking and acting with their dicks! And she's not even that attractive, she looks like she just stepped out of a Wallace & Gromit movie.

From the beginning it has only been one winner and that was Adrien!

I enjoyed watching Masterchef on my vacation, until you ruined it! My three week vacation is ruined because of you, and your stupid mistake. Because let's face it, you guys made a huge fucking mistake.
You should be ashamed of yourself.
How do you sleep at night?!

If you haven't been able to keep up with this letter. Here's a recap for you.
Dick in face, horse shit, some more shit, Jennifer = shit, Adrien = orgasm, more shit, more dicks, stupid fuck and just in case I forgot to mention, shit!

And if you by any reason still don't get it. Adrien should have won Masterchef!

Please do not hesitate to contact me if you have any questions regarding this letter.

Your sincerely, JB and Erica

PS. You are awesome!


Nu snackar vi upgrade, Mui Ne

Hej allihopa, satte mig precis i Business Center har pa vart resort. Sag da till min forskrackelse att fran mitt forra inlagg hade bara bilden lagts upp. Ska se om jag kan finna det nagonstans annars far ni klara er utan att veta vad vi hade for oss pa julafton. I alla fall, i slutet av det inlagget berattade jag att vi skullle byta resort for att vi kande att det vi var alldeles for langt bort fran centrum. Sa vi packade vara vaskor, satte oss i en taxi och begav oss till vart nya resort. Och herregud vilken chock vi fick nar vi sag vart taxin stannade. Detta resort ar alldeles for lyxigt for oss. Det ar stort som Vasaskeppet och att ata pa deras resturang kostar ca en kvarts miljon per person. Och det ar inte allt mina vanner! Vi skulle haft ett rum med havsutsikt, men dom upgraderade oss och vi har nu en bungalow 20 meter fran havet. Vi satt och raknade pa det och det ar ungefar en upgrade pa 300 svenska kronor natten. Minst! Sa det gar ingen nod pa oss. Igar sa hade jag och JB bokat in en tripp i hemlighet for att overraska Bob, Vi tog med henne till oken! Haha, Eller ja till sanddynorna har i Mui Ne. Det var varmt som fan men vi overlevde utan nagra hallucinationer. Vi var ocksa och besokte Fairy Springs, och dar var det en liten kille som gick med oss hela tiden som vi inte kunde bli av med. Jag fattade direkt att han skulle fraga om pengar nar vi kom tillbaka och det var precis det som hande. Vi tyckte anda att han varit hyfsat bra sa vi skulle ge honom 10 000 dong (ca 3 kr) men han tyckte att det var alldeles for lite och ville ha mer. Vi sa ifran och han borjade bete sig som en grinigt sma barn, da satte jag ner foten och talade om for honom att det var det han fick och dog det inte skulle han inte fa ett ore. Da tittade han pa mig och sa att han tyckte jag var elak, ni skulle sett chocken i hans ogon nar jag tittar tillbaka och sager ''jag vet, det ar det manga som tycker''. Haha. Imorgon sticker vi till Ho Chi Minh City for att fira nyar. Det ar ocksa sista stallet som vi har med oss JB. Vi lamnar namligen henne dar den 2 januari och flyger vidare mot KL. Men forsta ska vi utforska Saigon!

Jul, jul strålande jul, Mui Ne


RSS 2.0