Ja vart ska man börja!? I går var en väldigt händelserik dag. Minst sagt.

På dagen var jag och Bob ute och shoppade lite och vi hittade ett parfym märke som vi inte hade hört talas om förut, flaskorna var jättesöta och vi hittade en som luktade sååå gott så nu är vi en parfym rikare.
JB var inte med för hon hade börjat må dåligt igen. När vi kom tillbaka till hotellet var vi oroliga att det var något allvarligt så vi satte oss i en taxi för att ta henne till sjukhuset. Det visade sig att hon hade en inflammation i magen så nu går hon på typ fem olika mediciner.

Så det kanske inte är så stor överraskning att hon valde att inte hänga med ut på kvällen. Det blev bara Bob och jag som satte oss i en taxi för att åka och möta de australienska killarna vi träffat kvällen innan. Tyvärr hittade de inte till klubben så efter att väntat ett tag så gick vi och åt middag.
Tjejen som jobbade på restaurangen var supertrevlig och vi bestämde att vi skulle gå med henne till "The Countdown" som var ett megastort nyårsfirande som Heineken höll i. Vi skulle mötas upp utanför restaurangen när hon slutat och under tiden gick vi till Apocalypse Now en nattklubb som låg precis intill. Vi fick två drinkbiljetter i dörren men vi behövde aldrig använda dom. Det var en kambodjan som bjöd oss på drinkar hela tiden när vi var där.

När det var dags att möta Vu (tjejen från restaurangen) gick vi ut och fick en chock över hur galen trafiken var. Vi tyckte den var galen när vi åkte dit när det var moppar och bilar överallt, vi krockade till och med med två moppar. Men det var inget om man jämför med hur den var senare på kvällen.
Som tur var så hade vi vår egna lilla guide (och då menar jag verkligen liten, hon var huvudet kortare än mig, haha) som hjälpte oss genom trafiken.

Det tog oss 20 minuter att gå två kvarter. Men väl framme så var det stört varmt. Alla svettades som grisar, till och med vietnameserna (självklart stod Bob där och var iskall och svettades inte en droppe, nu är jag 100% säker på att det är något fel på henne!)

Jag vet inte ens hur jag ska försöka beskriva hur mycket människor som var där. Men om jag skulle uppskatta antalet så var det väl runt 250 000. Det var direktsänt och det var tur att Vu var med oss för det var bara på vietnamesiska. Så där stod vi och skrek och klappade händerna tillsammans med alla andra och vi hade inte den blekaste vad vi hurrade åt förrän Vu översatte.

Sen satte den stora klockan igång att börja räkna ner. Och ba...hai...mot (3...2...1) så var det nytt år och festen var igång.

To be continued...