This is Me - Nr. 12

Nr 12.

Mitt drömresemål är Moskva.

Det är många som tycker det är konstigt att detta är mitt drömresemål. De flesta skulle nog svara Maldiverna, Västindien och Kina. Men jag vill åka till Ryssland och speciellt Moskava. Jag vet inte riktigt vad det är som fascinerar mig så mycket med just Ryssland. Men jag tycker historien och arkitekturen är riktigt intressant. Men jag har bestämt mig för att jag inte ska åka dit förrän jag har lärt mig lite ryska. Så vi får se när det blir.





En rosa my little pony

Hej, jag vet att det var ett tag sen jag bloggade nu och jag hade gärna lagt upp lite bilder till er. Men av någon konstig anledning så har blogg.se valt att krångla så jag kan inte lägga upp bilder här. Dock finns det på Facebook så ni får gå in och kolla där tills det funkar på bloggen igen.

Idag var eller är det min namnsdag och mina underbara roomies överraskade mig med ett stort rosa gosedjur, en My little pony för att vara exakt. Plus att jag fick blommor och en glass av dem. En superbra namnsdag med andra ord. Jag har verkligen de bästa rumskamraterna man kan ha.

Slänger upp ett inlägg imorgon om allt spännande vi har fått göra hittills.


This is Me - Nr. 11

Nr 11.

Jag är en jävel på att komma ihåg bensinpriser
.
Jag tyckte att det kunde bli jävligt långtråkigt på bilresorna ner till Falkenberg varje helg. Så för något år sedan så började jag memorera bensinpriserna på stationerna vi åkte förbi. Lite random kanske, men för mig blev det lite av en sport att kolla om de hade gått upp eller ner varje gång vi åkte förbi. Och resorna blev faktiskt lite roligare när man hade något att göra! Haha.


This is Me - Nr. 10

Nr 10.

Jag kan måtten till ett A4 utantill.

När jag gick på gymnasiet fick vi lära oss att det var viktigt att vi kunde måtten till ett A4. Så det vara bara memorera. Och det vill inte försvinna. Det kanske låter helt onödigt att kunna, men tro mig jag har haft mer nytta av det än vad jag trodde.


Jag är framme!

Hejsan, jag vet att jag har varit lite dålig på att blogga senaste tiden. Men jag tycker dock att jag har en ganska bra anledning till det. Har ju varit på resande fot i stort sett hela tiden. Men jag fick lite tid över till att sätta mig här så jag tänkte bara uppdatera er lite i kort om vad som hänt sen sist och säga att jag lever. Befinner mig just nu i Nelson där jag kommer att spendera de kommande tre månaderna. Jag bor på ett hostel tillsammans med Pernilla och Bob. Och ja vi har tänkt att bo här hela tiden, och nej vi tycker inte att det kommer att bli jobbigt! Bob och jag kom till Nelson i söndags eftermiddag efter att ha varit på resande fot i över 48 timmar. Sen sist jag bloggade så har vi lämnat Vietnam, inte helt utan separationsångest, och varit både i Kuala Lumpur och Singapore. Ska jag vara ärlig så blev jag besviken på båda städerna faktiskt. Jag har alltid älskat KL men denna gången kände jag inte alls så, kanske var det för att vi inte bodde i Chinatown denna gången, jag vet faktiskt inte. Singapore var en ännu större besvikelse, eftersom jag har hört så många som älskar staden och tycker den är helt underbar. Jag fick aldrig riktigt den där Wow känslan när vi var där, kanske behöver man vara där en längre tid för att uppskatta staden?! Jag skulle i alla fall inte sätta upp den på min lista över ställen jag vill besöka igen. Efter Singapore satte vi oss på ett plan mot Auckland. Väl framme så regnade det och var ganska kallt och det vädret höll i sig tills i måndags. Från Auckland tog vi en buss ner till Wellington (ca 12 timmar) för att sen ta färjan över (ca 3 timmar). Vi hade otur och kom på en dag då vågorna var stora som fan och det dröjde inte många minuter innan folk började springa mot toaletterna för att spy. Vi valde att sova hela vägen för att slippa bli sjösjuka. Efter färjan fick vi ta en buss igen, denna gången bara 2 timmar så det var skönt. Ska försöka uppdatera oftare nu när jag är framme.

This is Me - Nr. 9

Nr 9.

Jag har ett hål i pannan efter vattenkoppor.

Ja, det är väl inte superintressant. När jag var liten så brukade jag alltid rita en rund ring i panna när jag skulle måla självporträtt.


This is Me - Nr. 8

Nr 8.

Jag har en passion för högklackade skor.
Kanske inte helt överraskande så älskar jag höga klackar. Och då menar jag höga. De ska helst vara över 10 cm höga för att jag ska införskaffa mig dem. Jag vet inte exakt hur många jag har, men om ni frågar min familj så har jag alldeles för många. Vilket inte alls är sant, jag tror inte på att man kan ha för många. Det börjar dock bli lite ont om plats för dem men jag får se till att skaffa ett boende sen så att de får bra med plats.


Denna bild tog jag för några år sedan, har betydligt mer nu!

Best New Years ever!

Ja vart ska man börja!? I går var en väldigt händelserik dag. Minst sagt.

På dagen var jag och Bob ute och shoppade lite och vi hittade ett parfym märke som vi inte hade hört talas om förut, flaskorna var jättesöta och vi hittade en som luktade sååå gott så nu är vi en parfym rikare.
JB var inte med för hon hade börjat må dåligt igen. När vi kom tillbaka till hotellet var vi oroliga att det var något allvarligt så vi satte oss i en taxi för att ta henne till sjukhuset. Det visade sig att hon hade en inflammation i magen så nu går hon på typ fem olika mediciner.

Så det kanske inte är så stor överraskning att hon valde att inte hänga med ut på kvällen. Det blev bara Bob och jag som satte oss i en taxi för att åka och möta de australienska killarna vi träffat kvällen innan. Tyvärr hittade de inte till klubben så efter att väntat ett tag så gick vi och åt middag.
Tjejen som jobbade på restaurangen var supertrevlig och vi bestämde att vi skulle gå med henne till "The Countdown" som var ett megastort nyårsfirande som Heineken höll i. Vi skulle mötas upp utanför restaurangen när hon slutat och under tiden gick vi till Apocalypse Now en nattklubb som låg precis intill. Vi fick två drinkbiljetter i dörren men vi behövde aldrig använda dom. Det var en kambodjan som bjöd oss på drinkar hela tiden när vi var där.

När det var dags att möta Vu (tjejen från restaurangen) gick vi ut och fick en chock över hur galen trafiken var. Vi tyckte den var galen när vi åkte dit när det var moppar och bilar överallt, vi krockade till och med med två moppar. Men det var inget om man jämför med hur den var senare på kvällen.
Som tur var så hade vi vår egna lilla guide (och då menar jag verkligen liten, hon var huvudet kortare än mig, haha) som hjälpte oss genom trafiken.

Det tog oss 20 minuter att gå två kvarter. Men väl framme så var det stört varmt. Alla svettades som grisar, till och med vietnameserna (självklart stod Bob där och var iskall och svettades inte en droppe, nu är jag 100% säker på att det är något fel på henne!)

Jag vet inte ens hur jag ska försöka beskriva hur mycket människor som var där. Men om jag skulle uppskatta antalet så var det väl runt 250 000. Det var direktsänt och det var tur att Vu var med oss för det var bara på vietnamesiska. Så där stod vi och skrek och klappade händerna tillsammans med alla andra och vi hade inte den blekaste vad vi hurrade åt förrän Vu översatte.

Sen satte den stora klockan igång att börja räkna ner. Och ba...hai...mot (3...2...1) så var det nytt år och festen var igång.

To be continued...


RSS 2.0